Are you hiding from me?

Sitter och tittar på Sex and the city medan jag äter mina underbara plommon när det slår mig. Just i detta avsnitt känns det som det talar till just mig (och kanske flera miljoner andra kvinnor) men just saker som nämns.

Att man kan sträva efter en karriär, en bostad och en partner. Just i detta avsnitt hade hon en karriär och en bostad men ingen man. Lite där jag är nu. Kanske känns som ett lyxproblem men det känns lite drygt ibland.

Jag blir dessutom lite irriterad på folk som undrar varför jag inte har pojkvän, vad svarar man på en sådan fråga? Läget är som det är. Man kan inte direkt tvinga fram något. Jag kanske träffar någon imorgon, vad vet jag.

Absolut jag är mitt uppe i min utveckling på jobbet och är på väg uppåt så mkt av mitt fokus ligger där. Samtidigt vill jag inte ha vemsomhelst. Jag vet mitt egna värde, jag vet vad jag vill ha och det är nog just därför det är svårt att träffa någon. Visst är jag kräsen men det är inte saker som är helt ur denna värld.

Han dyker upp när man minst anar det haha men det är ju så. Saker händer huxflux.
Sedan har jag nu när jag tänker efter inte riktigt bosatt mig hemma, även fast jag bott här ett tag nu. Jag är hela tiden på språng och nu har lägenheten bara fått stå stilla.

Men nu på lördag ska jag möblera om i hela läggan så då kommer det bli förändring och förhoppningsvis mer åt det hållet som jag velat från början. Jag älskar min lägenhet, den är så rymlig och härlig.

Denna blogg är så skön på detta sätt, jag får verkligen utlopp för alla mina känslor och det känns otroligt befriande. Absolut jag blottar mina tankar och det jag känner, men jag är inte mer än människa.