fredag 9 juli 2010

Stuck like glue

Jag vaknade upp och trodde att drömmen va sann. Hade en intensiv och mkt verklig dröm inatt.
Jag har ibland haft drömmar då jag tex har en tid att passa och jag har god tid på mig men allt går liksom i slowmotion och hur mycket jag än vill springa eller komma fram så går det inte, som att jag går i klister. Det blir stress för mig och jag känner det i hela kroppen. Frustrationen att vilja komma fram någontans men det går inte.

Sen va själva drömmen lite komisk. Jag va med mitt ex av någon anledning och han sa att han bara skulle hämta något hemma hos sig och om jag kunde följa med. Visst sa jag, sen när vi kommer in i huset är hela hans familj där, alla blir jätteglada av att se mig och kramar mig och allt.

Sen frågar hans mamma om jag ska följa med de på middag på kvällen. Jag bara tittar på mitt ex med en stor förvåning och jag säger att nog redan har planer för kvällen. Sen när vi går därifrån frågar jag varför alla va där och varför jag ska följa med de på middag. Hans svar blir att han ännu inte sagt att det är slut mellan oss! Haha helt sjukt! Han menade på att de skulle bli besvikna på honom osv så han ville inte säga något.

Sen mitt i drömmen hade jag lite bråttom till en klass jag skulle ha och det va där all denna slowmotion kom in i bilden. Vi gick och gick men vi kom ingen vart och klockan bara tickade på. Sen vaknade jag.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar