God natt vintern, god morgon våren!

Jag säger god natt med denna underbara sångerska, har sett henne live och hon är helt fenomenal. Denna låt ger mig gåshud..

It's a beautiful day

Jag har sagt det innan och jag säger det återigen. Jag tycker att det är så extremt skönt att få skriva av sig och när jag nu tagit steget längre och gör det offentligt känns det på ett sätt ännu bättre.
Inte för att jag förväntar mig speciellt mycket reaktioner men att kanske det jag skriver om kan få läsare att känna igen sig, att de kanske tänker lika som jag. Eller varför inte, de kanske tycker helt tvärtom, helt okej.

Jag gillar roliga citat och talesätt, var inne på en sida där det var citerat: "Always remember that you are unique. Just like everyone else".

Ett annat som gjorde mig glad var ett som är lite likt det jag själv har tatuerat på armen: "Anima sana in corpore sano - Running cleanses the mind and body".

Apråpå att springa, jag har anmält mig till två lopp nu i år, inga marathon distanser men det kommer ändå vara en utmaning för mig. Förut förstod jag inte riktigt vitsen med att springa lopp osv, jag tränade mest för att det var roligt och tillfredsställande.

Det är det fortfarande men jag kände för ett tag sen att jag bara tränade på rutin, inget speciellt hände och jag började fundera över vad jag egentligen vill med min träning. Det är alltid viktigt att ha ett mål att sträva efter. Det håller motivationen uppe och en strävan mot något nytt och spännande.

När jag blev instruktör blev det plötsligt viktigare att mina deltagare mådde bra och hade en grym upplevelse på mitt pass än för mig. Självklart är det viktigt att jag också är nöjd med min insats och prestation, att jag är väl påläst och kan mitt pass ordentligt. Men deltagarna kommer i första hand och de är ett levande kvitto på om du är duktig som instruktör eller inte. Om du lyckas förmedla en speciell känsla som får de att komma tillbaka, då känns det verkligen som mödan värt.

Hur jobbigt eller svettigt det än varit på klassen, ska de ändå gå därifrån och känna att de gjort riktigt bra ifrån sig och att de är stolta över sig själva. För mig är det viktigt. Sen att jag får en kick och ett riktigt endorfinpåslag under tiden jag håller klassen är bara en bonus.

Om jag återgår till min egen träning så går det självklart upp och ner, ibland har man sovit dåligt och är trött i kroppen och känner sig som en säck potatis för att ibland känna att man är pigg och lätt som en fågel. Saken är den att man tränar ändå, för det sitter så djupt rotat och jag vet hur bra jag mår när jag väl sätter igång och sen när jag är klar.

Jag är dessutom glad över att jag aldrig fastnat helt för bara en träningsform utan jag varierar mig väldigt mycket och det är nog också en bidragande orsak till att jag inte slutat med träningen, som många väljer att göra när det börjar kännas lite trögt.

Jag har äntligen fått tid att lägga på styrketräningen igen, den har blivit lite lågprioriterad eftersom jag lagt mycket fokus på både spinning och afro. Jag har på riktigt längtat till att få komma in i gymmet och lyfta vikter, känna hur det bränner ordentligt i musklerna, underbar känsla!

Sedan ser jag fram emot att få börja springa ute. Eftersom jag fortfarande är lite ny i mitt område ska jag leta upp en bra slinga och försöka springa i skogen här i närheten.

Träning för mig är en livsstil, jag vet inte hur jag skulle må om den inte var en del av mig och mitt liv. Det är så mycket mer än svett och omformning av kroppen, det är ren lycka och glädje, en känsla och upplevelse jag aldrig vill vara utan!

SR Metropol

Jag har åkt en del bil på sistonde och brorsan har då alltid på Sveriges Radio och en kanal som heter Metropol. Ruskigt bra kanal.

Inte bara för att de spelar så grymt bra musik men också för att de har så intressanta program och de pratar om vardagliga men djupa ämnen. Lite som mitt forum här haha.

Satt och väntade på att brorsan och hans tjej skulle bli klara på träningen och då var det ett program där två killar satt och pratade om förhållanden. De pratade om hur de ville att deras flickvän skulle vara.

Det som jag slogs av på en gång var att de i första hand inte ens nämnde utseendet. De gick rakt på personligheten och gemensamma intressen, sen att det ska vara något djupare med personen, att denne ska ha någon slags drivkraft i livet och inte bara är en lallare som gör ingenting om dagarna, inte har något mål eller drömmar i livet.

Jag fastnade för en speciell sak som en av killarna sade. Han menade att ju äldre man blir (dessa killar uppskattar jag var runt 26-27 år gamla) desto mer kräsen blir man och desto mer försiktig blir man när man ska inleda ett förhållande.

Man vill liksom inte "slösa" tid och energi på någon om det inte kommer leda någonstans. Man kommer väl dessutom till en punkt i livet där man känner att man fått leka av sig och gjort allt det där "oseriösa". 

Jag har dock varit rätt fläckfri när det kommit till killar, visst har man haft sin beskärda del med brustna hjärtan men jag har nog samtidigt brytit en del killars hjärtan också. Hur som haver så är jag riktigt glad för allt jag varit med om, allt jag lärt mig och fått uppleva.

För nu vet jag vad jag vill ha, och framförallt vad jag INTE vill ha. Sedan är det aldrig fel när någon håller en hårt i handen och skedar en ömt på natten.

I got a pocket full of dreams

Sångare säger så kloka saker, så fina saker i sina texter som de skriver. Jag är så glad att jag kan börja gå mina promenader hem och till jobbet igen och nästa vecka ska jag inviga min cykel igen, åh som jag längtat!

Jag njöt extra mycket idag på vägen hem, lite sådär ruggigt i luften, lite dimma men ack så vackert ändå. Hade musik i lurarna, lyssnade på två artister jag inte lyssnat på länge, vilket var både härligt och upplyftande för de båda herrarna har magnifika röster och historier att berätta.

Kom på mig själv le stort, kändes bra i själen. Jag önskar att jag kunde tagit ett foto just då, för att kunna se hur jag såg ut just då. Det vore intressant att verkligen få en sån äkta känsla fotograferad. Annars är det ju rätt konstlat när man ska agera olika känslor på bild.

Mina tecken finns kvar dagligen, men de har fått en liten annan vridning just nu, vet inte riktigt hur jag ska förklara eller tolka det.
Känner fortfarande att något är på gång, den som väntar på något gott.. Jag väntar aldrig för länge ändå haha! Det återstår att se..

Apråpå något helt annat. Är det någon som vet hur man på ett riktigt sätt skär upp en mango? Det måste finnas ett sätt som inte är som mitt, alltså väldigt klumpigt skuret med massa fruktkött kvar.
Det trixiga med den frukten är ju att den är så hal så risken att skära sig är rätt stor.
Visst kan man gnaga på kärnan och resterande fruktkött, men efter närmare åtanke avböjer jag på den punkten.
Jag kan se scenariot framför mig att jag har den i handen och rätt som det är flyger den ur min hand som en tvål och hamnar på min ena vita soffa.. Nej tack. Vilka i landsproblem jag har haha! Men vore kul att veta om det faktiskt finns ett korrekt sätt att skära upp en mango.

Ps. Jag älskar att fundera och tänka mycket och länge på allt möjligt, märks det? Därför undrar jag om det finns andra som också gör det..

Oblyga blickar

Hade en underbar mor och dotter dag som till slut dessutom blev en hel familjedag då min bror gjorde oss sällskap för lunch efter att vi traskat runt och gjort alla våra ärenden på stan. Mycket angenämt.

En rolig sak jag lade märke till idag var hur oblygt män stirrade på mig. Missförstå mig rätt, finns inget roligare och bekräftande när man får blickar av det motsatta könet (iof kanske inte alla blickar då vissa bara är äckel, men ja de flesta är ändå normala) och idag var inget undantag men idag var det så uppenbart!

De stirrade verkligen uppifrån och ner och sen höll de kvar blicken när jag gick förbi. Vissa stirrade mig rakt i ögonen utan att ens blinka haha! Min mamma såg ju allt detta och kunde inte hålla sig för skratt!
Är man lång får man automatiskt blickar på sig, är man dessutom vacker med en fin hållning dras blickarna till en desto mer! Lite rolig iaktagelse bara..

Ikväll ska jag se en fransk kritkerrosad film, En profet heter den. Jag gillar franska filmer, de är oftast lite mer råa än de vanliga Hollywoodrullarna, sen har de oftast lite mer oanade slut. Blir en härlig syskonkväll på söder! Man vet aldrig hur den kan sluta!

Imorn ska jag dessutom ha release för ett nytt pass i afrikansk dans. Är så glad att just jag får hålla i det och det ska bli så roligt att få dansa med alla härliga människor på klubben! Svetten kommer spruta och salen kommer fyllas av glädje!

En frisk fläkt

På väg ut ur bilen känner jag en lätt vindpust som kommer över mig, jag känner omedelbart en ljuvlig doft, en doft av sommar.

Just i det ögonblicket for tankarna till värme, fåglar som kvittrar, vacker klänning, solbrända ben och fräknar på näsan. Jag känner att min kropp just i den stunden slappnar av och jag gör en suck av lättnad.
Snart är detta på väg, och denna lilla vindpust gjorde mig glad just där på gatan, i just den stunden.

Jag känner att min kropp behöver vila, jag behöver komma bort, få ett miljöombyte.. Vet att detta inte är möjligt just nu men jag får göra små förändringar i vardagen tills jag verkligen gör en resa till värmen och solen.

Utvilad och njuter av värmen

Musikaliska genier

Idag skulle jag gått på konsert och sett en av mina största idoler, R Kelly. När jag fick veta att han skulle komma blev jag helt till mig, det pirrade i kroppen, hjärtade dunkade och jag fick en sån lyckokänsla att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

Eufori med andra ord. Köpte de bästa biljetterna och hade nu påbörjat nedräkningen till denna enastående konsert. Jag såg redan framför mig hur upplägget skulle vara.

Han skulle glida in med en vit kostym, inbakade flätor och feta bling örhängen, publiken skulle bli HELT galen, skrika i flera minuter. Han skulle invänta allt skrik för att sedan höja sin hand, ta micken sakta mot munnen och börja sjunga med sina underbara sammetslena röst.

Han ger mig rysningar för enligt mig är han ett musikaliskt geni, allt han rör vid blir hits. En sån otrolig gåva den mannen har. Sen kom det dystra beskedet.

Hans konsert blir inställd pga problem med hans stämband. Jag blev rent ut sagt förbannad, människan har sjungit sen barnsben och nu har han lite ont i halsen! Nej jag blev mycket besviken, jag hade redan byggt upp sådana förväntningar och jag har sedan innan sagt att om jag får se R Kelly uppträda, då kan jag dö lycklig.

Då har jag sett alla stora artister jag velat se live. Men nu är det ett glapp igen, ett hål som jag inte vet om det kommer fyllas igen. Jag hade sett fram emot denna konsert så mycket att jag själv inte riktigt förstod att jag på riktigt skulle få se honom på scen. Kändes overkligt men jag har ändå en förhoppning att han kommer ge sig ut på en turné igen, ge det ett nytt försök.

Jag har alltid gillat att gå på konserter av alla dess slag, dock aldrig festivaler för har inte riktigt känt att det varit min grej men man ska aldrig säga aldrig. Varit på stora arenor och mindre och jag måste säga att en konsert som jag varit på som var helt klockren på alla sätt var när jag såg Raphael Saadiq förra året på Nalen i Stockholm.

Dels gillar jag när det är en lite mindre arena för ljudet blir oftast mycket bättre samt det blir en mer intim och mysig stämning i publiken. Denna konsert var helt galen från sekunden då hans dansare klev ut på scenen tills sista sekunden då bandet klev av. Sån energi, sån go, sån flow, sånt jävla drag! Mer sådana konserter tack!

Insomnia

Så har det känts denna vecka iaf. Har varit trött men ändå så uppe i varv när jag väl ska lägga mig och sova. Som att min hjärna ska centrifugera allt som hänt under dagen och samtidigt gå igenom varje del bit för bit.

När någonting inte är helt i balans i mitt liv påveras min sömn omedelbart. Antingen får jag mardrömmar eller så kan jag inte sova. Jag vet inte riktigt vilken av dem jag föredrar mest, eller minst.

Jag gör allt jag kan för att komma ner i varv och lugna kroppen med olika andningsövningar. Jag somnar ju till slut men sen när jag vaknar upp på morgonen känns det som jag har en stor elefant på huvudet som vägrar flytta på sig.

För mig är det alltid lättare att ta itu med saker och ting om jag får struktur på det hela och ser allt framför mig, vad är då bättre än att spalta upp detta i skrift?

Pengar
Min arbetssitution
Min lägenhet
Han
Min träning
Framtida planer

Nu när jag skrivit ner det kanske det inte är mycket för världen och man kanske tänker att vadå vad finns det för problem i det där.

Det finns väl inga direkta problem men saker jag grubblar på, som jag funderar över hur jag ska ta itu med, vad nästa steg blir osv. Jag är den som bestämmer över mitt liv och mina val och jag vet självklart att det alltid blir bra i slutändan, för jag är riktigt bra på att göra bra val haha!

Skämt å sido, jag tror att det är nyttigt att fundera över sådana här saker, för de berör mig i min vardag, sedan när jag har kommit fram till en lösning kan jag bocka av en i taget. Men man måste låta det få ta sin tid, man kan inte hoppa över något och tro att det ska bli bra av sig självt, för det kommer ändå komma ifatt dig.

Ps. Min kära bror fyller 28 år idag, den gamle gubbstrutten! Blir en uppstyrd kväll med middag och fin efterrätt a la Mamas kök. Grattis mitt finaste syskon!

Ps2. I skrivande stund såg jag vad jag får tillbaka på skatten, känns som jag vunnit på lotto!

Jag säger då det, livet kan vända på två sekunder, det gäller att hänga med!

2 går bra men inte 3

Då pratar jag om tjejer. När jag var liten och hade en bästis, kom det då in en tredje tjej och ville vara med oss gick det till slut inte. Det var alltid någon som hamnade utanför. Det gick liksom inte att vara ett ojämnt antal, för två av tjejerna var alltid lite bättre vänner.

Jag har både varit den som hamnade utanför och den som varit den jämna andra halvan. Den känslan att bli utfryst, hånad var hemsk, den kändes i hela kroppen och det var speciellt en tjej som var så elak. Hon påverkade den andra tjejen negativt med sin attityd och elaka inställning till allt. Hon mådde som bäst när hon fick trycka ner andra.

Detta skedde redan i mellanstadiet och jag hade så svårt att förstå varför hon var så elak mot just mig. Jag var nog hennes måltavla just då för hon bytte till slut till någon annan. Jag har träffat på henne i vuxen ålder, vi har inte pratat men råkats på stan eller så, jag undrar då när hon ser mig, om hon vet hur elak hon var.

Nu vet jag ju att hon i grund och botten var så osjälvsäker och kände att hon hade kontroll och en slags makt när hon tryckte ner andra. Det läskiga är att jag kan uppmärksamma det ibland när jag är på tuben eller bussen och det kommer in en skolklass. Jag ser direkt vem det är som är mer eller mindre omtyckt och inte, vem som är blyg och vem som mest av allt bara vill ha en vän och känna sig accepterad.

Den åldern är fan inte rolig för många, men har man tur och har en stabil och älskande familj så hjälper det så mycket på vägen. Som stöttar och stärker när det som känns som jobbigast. Barn kan verkligen vara elaka.

I vuxen ålder har jag också varit med om en liknande situation, inte den direkta elakheten men ett bevis på att vissa tjejer inte kan vara fler än två.

Jag hade en nära vän för dryga 6 år sen. Vi gjorde allt tillsammans, skrattade och levde livet helt enkelt. Kom jättebra överens och jag kände mig väldigt trygg med henne. Vi lärde känna varandra på ett sommarjobb och hade jättekul där varje sommar vi jobbade.

Efter drygt tre år på samma arbetsplats lär jag känna en ny tjej som jag klickar omedelbart med. Samma humor, samma musiksmak, samma syn på det mesta i livet osv, vi hade sjukt kul på jobbet helt enkelt. Då är det ju självklart att jag vill dra med mig denna sköna tjej till min bästa vän, att vi alla ska umgås, festa och ha kul ihop.

För att göra en lång historia kort så tar hon mer och mer avstånd från mig och i slutändan erkänner hon att hon inte kan umgås med mig och min nyfunna vän. Hon kände att min nya vän tog mig ifrån henne! Haha det är fortfarande så patetiskt när jag tänker tillbaka på det! Det skulle vara det sista hon skulle göra! Can't we all just get along?

Ska det vara så svårt, för just tjejer, att kunna umgås tillsammans utan att det ska bli ett sånt stort ståhej och skitsnack och hugga varandra i ryggen. Jag har aldrig förstått mig på det och kommer aldrig förstå mig på det heller.

Det hela slutade med att min dåvarande bästa vän valde att avsluta vår vänskap. Jag är fortfarande vän med den stjärnan jag hittade på jobbet, som idag är min närmaste och finaste vän jag någonsin träffat på av kvinnlig härkomst. Hon är en riktig bästa vän, älskar henne villkorslöst!

Allt händer av en orsak och du kommer så pass mycket längre i livet om du visar kärlek istället för att gå runt och ogilla folk!

Just i detta ögonblick

Fick precis ett glädjerus, stod och sminkade mig, hade R Kelly sjungandes på datorn och fick bara den där underbara känslan som kom över mig.

Vi hade middag med jobbet i fredags och efter det skulle vi bowla. Det slutade med en riktig höjdarkväll med spontanutgång och dans hela natten! Var riktigt skönt att få träffa och umgås med mina kollegor efter jobbet, vi jobbar ju alla så pass mycket och ses ändå varje dag på jobbet.

Så det var så sjukt kul att se att vi alla hade roligt och inte behövde snacka om enbart jobb.
Det var längesen jag hade en sån sjukt bra utgång, när allt bara klickar och rullar på. Topphumör från starten och jag kände mig som en drottning.

Underbar stämning på Berns, verkade som alla där var på bra humör, inga armbågar och inte sura miner. Bara glada ansikten och bra drag!

Ibland är allt bara så rätt!

Kärlek i hemlighet

När jag satt på bussen till jobbet igår klev det på en ung kille, han kan inte vara mer än 15 år gammal. Har sett honom ett par gånger innan och blev så tagen av hans redan vackra yttre.

Han har långa ögonfransar och riktigt fina blå ögon med mörkbrunt hår. Han har säkert redan en hel del tjejer efter sig, utan tvekan. Jag undrar om han redan nu vet om att han ser bra ut.. Han kommer i allafall bli en riktig pudding om några år!

Fick mig att tänka tillbaka på när jag gick i grundskolan och de killar jag varit hemligt förtjust i. Den första killen som jag verkligen tyckte om var en kille som hette Marcello och gick i min parallellklass.

Vi sade inte ett ord till varandra och han visste säkert inte ens om att jag existerade under hela tiden som jag satt och drömde mig bort om honom. Jag kommer fortfarande ihåg känslan och pirret i magen varje gång jag såg honom, och då var jag bara 8-9 år gammal.

Jag har kvar alla mina dagböcker från den tiden, hittade och läste igenom dem när jag höll på att flytta. Jag hade ritat massa hjärtan kring killens namn jag va kär i och det va så gulligt och oskyldigt. Kärlek som barn eller som vuxen är lika fin.

Ut med det gamla och in med det nya

Bläddrade i en katalog för kläder idag och blev helt till mig när jag såg vilka vackra klänningar det kommit till vår och sommar!

Om det är något jag verkligen älskar med kläder, så är det klänningar. Jag skulle kunna gå i det dagligen, med ett par sköna strumpbyxor och snygga stövlar (beroende på vilken årstid självklart) till.

Men det är något speciellt med just vår och sommar, äntligen får man dra fram alla dessa vackra ting ur garderoben, där de hängt alldeles för länge.. Jag känner mig som vackrast när jag bär klänning, som en riktig kvinna. Snart ska jag återinviga en efter en och dessutom göra fler köp till min lilla kollektion..

Vackert

Classy

Fest

Semester

Mer semester

Och jag som sade att jag inte skulle nämna kläder haha! Hey, jag kan inte hjälpa det, jag är inte mer än en människa som ibland har en fallenhet för vackra saker..

Karriärskvinnan Mary

Jag tänker rätt mycket på min karriär, hur jag kommer lyckas med något. Efter att jag blev klar med min utbildning för snart ett år sen hade jag redan ett extrajobb och ett heltidsjobb som väntade på mig.

Allting gick hand i hand, lappade över varandra och övergången från student till heltidsanställd kändes helt naturlig. Jag har alltid, i vad jag än tagit mig an, strävat efter mer. Mer kunskap, mer utveckling, alltid ifrågasatt, alltid velat mer.

Det är en, enligt mig själv, positiv egenskap som driver mig framåt och gör att jag aldrig nöjer mig med för lite. Det är viktigt för mig att känna att jag gör nytta, vissa kan nog känna att de känner en trygghet på sin arbetsplats när de lärt sig allt som går att lära sig.

Men det i sin tur gör det svårare för dessa personer att gå vidare och söka sig till något nytt, speciellt om de varit kvar på samma arbetsplats i flera år. Det är mycket som fortfarande är oklart i mitt liv, men det är spännande, för jag har så mycket roligt att se fram emot!

I och med min avslutade utbildning var jag en av få i klassen som faktiskt hade jobb inom min bransch. Det var dessutom en rätt bred utbildning så det var som ett smörgåsbord där du plockade lite själv vad du kände att du helst ville jobba med.

Jag har kunnat ta med en del av min utbildning och applicera det i mitt nuvarande jobb men jag visste inte då att det skulle ske så pass mycket för min del på detta år! Helt otroligt hur mycket jag utvecklats, vad jag varit med om!

Jag som började jobba extra, hoppade på och började jobba heltid, blev instruktör (som jag hade en vision om att bli men var lite för feg och rädd för just då) och det är nog ett av de bästa stegen jag tagit.

Det är en helt annan känsla att vara instruktör än att bara vara med som deltagare. Sådan energi, sådan styrka och glädje en grupp människor kan ge och förmedla till en, helt fantastiskt! Att jag i skrivande stund redan är instruktör i 3 olika träningsformer kunde jag bara drömma om för ett år sedan!

Livet är verkligen fullt av överraskningar och jag vet att det kommer desto fler på min väg... Dessa tecken, underbara tecken.. Jag har inte bråttom någonstans alls, jag kan vänta..

Mitt liv börjar äntligen bli stabilt samtidigt som det tar fart och det är en otrolig känsla. Det känns varmt i mitt hjärta, i min själ.. Jag älskar att jag kan fånga upp de små tingen i vardagen, de små saker som kanske inte alla ser, som kanske bara jag ser.. Jag älskar att vara jag, att vara Mary...

How music makes you remember..

Satte på en skiva på jobbet idag, en skiva jag inte lyssnat på ett tag och det kändes som att jag for tillbaka i tiden. Eller i alla fall till i somras.
Det kändes i hela kroppen av någon anledning, inte för att det var någon speciell sång utan hela skivan.

Kommer ihåg att vi spelade den flitigt i somras, om och om igen och den fanns ju alltid i bakgrunden när man jobbade så den borrade sig in i hjärnan. Första tanken när skivan drog igång var på honom och det är fascinerande hur mycket musik påverkar en utan att man kanske tänker på det.

När man tränar, när man reser, sover, är ute och dansar osv. I detta fall dök en massa minnen upp, en massa härliga och glada minnen.
För det var en helt underbar sommar i det stora hela, jag jobbade, tränade, upplevde massa nya saker, reste och bara njöt. Fullkomligt underbart och på ett sätt blir jag bara ännu gladare i själen när jag hör denna skiva. För det var en av de bästa somrarna i mitt liv hittills.


Musiken får dig verkligen att minnas..

Jag var så brun att jag knappt syntes i mörket haha!

Lite New York med bästisen hann jag också med under sommaren.

Speak kindness - make a difference

Så fint står det på mitt armband. Tala i välmening så kommer du enbart få positivt tillbaka.

För att vara djup för dagen kan jag berätta att jag på allvar tror att jag har ett sjätte sinne. Kanske låter lite koko men jag tror på det för jag upplever det med jämna mellanrum.

Just nu ser jag tecken överallt, tecken som för gemeneman kanske inte betyder något alls men jag uppmärksammar det eftersom det ligger något bakom det.

I början var det någon gång då och då. Nu är det flera gånger per dag. Jag ler varje gång för mig själv när jag ser detta tecken för det är liksom inte helt uppenbart för mig vad det är.
Det är som en ledtråd för mig som jag måste hitta svaret på. Verkar som det ska ta lite tid för vad det nu än är, men det kommer oftare och oftare nu, antar att det närmar sig. Jag ser fram emot det, magkänslan ger klartecken!

Innan jag började med detta forum skrev jag alltid av mig i en dagbok som jag hade på datorn. Jag skrev i väldigt ojämna vågor, ibland blev det flera gånger per vecka, ibland kunde det gå mer än ett halvår.

Jag skrev så tangenterna glödde och det är en så otroligt skön känsla att kunna få ut alla mina tankar och känslor i skrift, en slags helande effekt. Det intressanta är att jag aldrig gått tillbaka i dagboken och läst vad jag skrivit.

Det har känts som att när jag väl skrev det jag skrev just då, var tillräckligt, sen släppte jag det och gick vidare. Så har det varit varje gång och det är faktiskt inte fören nu, här idag som jag funderar över om jag ska läsa igenom allt.
Se hur jag mådde, vad jag upplevde just då, jag började ändå skriva i den för över 4 år sedan. Kanske publicerar jag stycken här, vem vet...

Avtryck på vägen

Fantastiskt väder, fantastiska känslor, fantastiska tankar.

När man tar på sig sina solglasögon är våren officiellt här, helt fantastiskt ja! Umgåtts med min svägerska hela dagen och det fick mig att tänka till på olika möten vi har i livet.

Ända sedan jag var liten så hade jag alltid en bästis. Det roliga när man var liten var att man kunde byta bästis utan att det va något fel med det. Sen efter ett tag kunde man återgå till den förra bästisen utan problem. Detta utbyte kvarstod inte speciellt länge när man kom upp i ålder.

I högstadiet blev bästisen en fast punkt och stannade kvar där hos en. Men för min del så hade jag en bästis i kanske 2-3 år för att sedan bytas ut mot någon annan. Jag har aldrig haft den där fasta punkten speciellt länge om man jämför med andra som har samma bästa vän sen barnsben ända upp i vuxen ålder. Inget fel med det, innebär säkert att de vuxit på samma våglängd hela sina liv och det fungerat.

Jag har däremot fått uppleva en hel andra saker än en och samma person. Mina bästis relationer har ofta varit väldigt intensiva, väldigt mycket umgänge, mycket känslor osv. Sedan har något inträffat och relationen har tagit slut, en del gånger på inte så bra sätt.

Just när allt detta hände mådde jag inte speciellt bra och funderade länge och väl på varför det slutade som det gjorde, ville ha någon slags förklaring. Nu när jag blivit lite äldre och lite klokare faller mer och mer av det jag går igenom på plats.

Människor kommer in i mitt liv, oberoende av tid, gör ett avtryck (både gott och ont), och sedan försvinner denna person ut ur mitt liv. Jag har inte fören på senare tid förstått vad alla dessa människor gett mig och det i positiv mening. Jag anser mig själv ha en positiv livssyn och väljer därför att se det ur den synvinkeln och vad personerna faktiskt bidragit till mitt liv.

Detta gäller egentligen inte bara vänner utan likväl pojkvänner. Jag har haft en föreställning om hur jag skulle vilja att min herre skulle vara, men det går ju inte att veta fören jag träffar honom! Sen har det självklart kännts rätt i magen många gånger men sedan har vissa omständigheter förändrat denna magkänsla.

Kontentan av detta jag skrivit ovan är att när jag kommer in i en ny relation, vare sig det är med en vän eller en pojkvän, är att jag lever här och nu, känner här och nu (låter hur klyschigt som helst) för att jag kan inte veta vad som kommer hända om 1 år, inte ens om en vecka, och det känns så sjukt skönt att känna så!

Jag tror i mitt hjärta på livslång kärlek och fina vänskapsrelationer, men min erfarenhet har lärt mig och fått mig att inse att man ALDRIG vet vad som kommer ske framöver.

Jag väljer att omringa mig med fina människor, som ger mig energi och kraft. De som finns i min närhet just nu, idag, är guld värda och det är jag noga med att påpeka för dem. Uppskatta de som finns i din närhet och ta ALDRIG någon för givet, förr eller senare skiter det sig och då är det oftast för sent..

En god vän sade häromdagen till mig: "Maria du kommer gå långt!" Och då tänkte jag för mig själv: "Jaaaa det kommer jag! När, hur eller på vilket sätt vet jag inte än, men det kommer jag!"

Början på en mycket bra dag

Är det inte härligt när man får den känslan på morgonen? Att fan, det här kommer bli en sjukt lyckad dag! Vaknade upp (med en lång sovmorgon) och såg ut genom fönstret att det va sol och blå himmel. Satte på datorn, skruvade upp volymen och satte på min underbara housemusik. Fixade sedan en mastodont frukost bestående av:


1 glas färskpressad juice
2 smörgåsar med leverpastej
1 tallrik med banan och havregrynsgröt
1 stor skivad mango


Efter denna fantastiska start kan min dag officiellt sätta igång!


Jag satt och funderade över mitt jobb igår och kom fram till att jag har ett så sjukt givande jobb. Skalar man av de översta delarna, där jag har mina administrativa uppgifter, mitt knådande och min instruktörsroll, är det mest intressanta de som faktiskt tränar hos oss, medlemmarna.

Detta har jag insett efter ett tag då jag jobbat och självklart handlar det också om hur jag själv är som person. Att jag är nyfiken på andra och vill veta vad som driver just de till att träna och hålla en hälsosam livsstil.

Jag får ofta höra av mina vänner att jag öppnar upp folk alldeles för mycket och att jag i slutet kan hela deras livshistoria medan de knappt vet vad jag heter haha. Det är något jag har fått lära mig att hantera. Att läsa av folk bättre och ibland sätta stopp för mig själv.

Jag har fått höra så många olika historier och det är så intressant för det kan gälla allt från att gå ner tio kg till att genomföra ett triathlon eller helt enkelt för att må bra i själen.

Alla har vi olika bakgrunder och olika förutsättningar men jag är så glad att jag får ta del av allt detta och träffa alla dessa fina människor. Det får mig att må bra i själen och har gjort att vissa medlemmar ligger en lite varmare om hjärtat.

10 miljoner..

Jag spelade på lotto för första gången i mitt liv häromdagen. Jag har alltid haft tur i spel ända sen jag var liten. Vann ofta högsta vinsten på Gröna Lund eller när det var olika tävlingar där man skulle motivera varför just jag skulle vinna, så vann jag!

På triss har jag också haft tur att vinna ett flertal gånger, aldrig direkt stora summor men jag vann ofta. Nu var det faktiskt ett bra tag sedan jag vann något, har inte direkt varit aktiv med mitt trissande heller (obs, jag är inget spelfreak!).
Jag kom på denna tanke med lotto då en medlem på jobbet jobbar på ett ATG ombud och vi pratade om hur det fungerar med höga lottovinster osv.

Så jag tänkte för mig själv, varför inte?! Kladdade ner lite kryss på lite siffror på pappret han gav mig och det var i princip allt. Nu är det bara att vänta.
Jag kan vara miljonär idag utan att jag vet om det. Då kom jag genast på andra tankar. Hur skulle det kännas att vara miljonär? Försökte sätta mig in i situationen där jag precis fått veta att jag vunnit högst vinsten.

Det första jag tänkte på var att jag skulle betala av min härliga CSN skuld, sen bränna lite pengar på min familj och vänner. MEN! Jag blev samtidigt lite rädd. Tänk att ha så mkt pengar på ens konto, sen att folk skulle få reda på det och kanske vilja bryta sig in i ens hem, hota en på pengar eller liknande.

Det är nog inte bara frid och fröjd för en vanlig Svensson som vinner högsta vinsten, utan det kan bli en börda likaså.
Jag tror verkligen inte att jag skulle bli lyckligare eller att min vardag skulle bli så himla annorlunda men det skulle inte vara så tråkigt att vara ekonomiskt oberoende innan man fyllt 30..


Förresten, var nog med om mitt livs bästa massage idag!

Glädjerus

Plötsligt, där i solens varma strålar, gick det upp för mig. Poletten föll ner, jag stannade upp och log för mig själv, skrattade till och skakade på huvudet. Nu förstår jag vad det var frågan om. Hellre att det kom nu, än att det gick upp för mig om något år. Bra jobbat Mary!

Fick precis ett glädjerus, en helt magnifik känsla som jag hoppas att alla någonsin får chansen att uppleva, gärna flera gånger om! Den rinner över en som en varm dusch av lycka och glädje. Den försvinner ofta lika fort som den sköljer över mig men det gör inget. För att veta hur den känslan är, gör det värt att vänta tills den sköljer över mig igen.

Denna gång lyssnade jag på en låt som fick mig att tänka på att dansa afrikansk dans, vilken lycka att kunna röra sig som man själv vill, låta svetten och energin bara spruta ut ur kroppen!

Fantastiskt.

Känslor

Det är rätt intressant detta med känslor.

När det gäller känslor i positiv mening som tex glädje och lycka, då pratas det vilt om det. När det kommer till negativa känslor som tex sorg eller ångest, då ska det helst av allt begravas och det är fult att säga att man mår dåligt, man ska hela tiden må bra och ha ett leende på läpparna.

Men om man mår piss då? Vem är det man gör en tjänst egentligen? Jag har lärt mig att om jag mår dåligt, då mår jag dåligt, då gråter jag tills mina ögon blir röda, jag blir arg, upprörd, låter mig själv känna alla dessa känslor, trycker inte undan dem.

För det är känslor, precis det, känslor. De ska finnas där som glädjen finns. Väljer man att trycka undan dessa kommer de ändå bara knacka på din dörr och säga hej hej du har inte tagit itu med mig än.

Självklart är det skönare och roligare att vara glad och må bra i själen, men det är en del av livet att det inte alltid är tiptop.

Men det blir ALLTID bättre, det gäller bara att sträva framåt och HELA tiden tänka att det blir bättre, se ljuset i den allra mörkaste stunden.

Sen när man kommit ur det negativa så känns det extra bra när man gjort det med det positiva i bagaget, hur tufft det än varit på vägen..

Sen ett tips: Det finns inget bättre än att springa skiten ur sig eller dra på sig spenderarbyxorna när man mår som sämst, kanalisera dina känslor rätt för din egen vinnings skull!

Så sant som det är skrivet

"Do wesela sie zagoi" - Polskt ordspråk

"Det ordnar sig till bröllopet"

En dag som denna..

När en glödlampa går sönder, vänta inte för länge med att byta ut den.

På bussen..

Det blir varmt i hjärtat när ett pensionärspar fortfarande håller varandra i handen och visar sin kärlek för varann.

Vi börjar lite lätt..

Vad har du för mål en vacker dag som denna?