Lilla sötis helt däckad i solen.
Frukost på rätt sätt!
När jag låg på gräsmattan i solen, tänkte jag som vanligt på en massa saker. En sak jag undrar över är att på senaste tiden, de senaste månaderna har jag mer och mer reflekterat över sådana småsaker som faktiskt är de viktigaste. Sedan har det skett en del saker nu på sistonde som dessutom fått mig att tänka till.
Dessa småsaker kan ibland va avgörande och enligt mig borde alla se dessa småsaker mer tydligt och inte hela tiden leva därborta, flera år framåt. Vardagen, här och nu. Jag vet inte om det är tack vare bloggen som gör att jag verkligen kan ta fasta på detta, eller om jag alltid tänkt på detta sätt utan att egentligen reflektera över det.
Bara gjort, gått på känsla. Nu är det ju mer konkret i och med att jag kan gå tillbaka och läsa det jag funderat över.
När jag cyklade hem vällde den där övermänskliga känslan över mig, jag vet det låter sjukt, men det är en sån känsla som faktiskt inte går att förklara i ord. Man måste uppleva den för att verkligen förstå.
Det känns i hela kroppen och det går ända in i huvudet på mig, det känns bra, ruskigt bra! Jag är så taggad inför mitt liv, där jag är nu och vad jag kan åstadkomma, det finns liksom inga gränser. Det känns kanske lite flummigt och säga men bara dessa senaste dagarna har fått mig att inse att jag faktiskt kan gå långt, väldigt långt i livet.
Bara jag vill, det är jag som bestämmer. Jag som bestämmer och jag är jävligt glad över det. Haha jag sitter och ler i skrivande stund. Jag älskar att det är jag som sitter och skriver dessa rader, att jag har mina tankar, min målvedvetenhet. Envishet och en strävan mot ett mål, det känns mycket bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar