Varför?

Varje gång blir jag förvånad, varje gång undrar jag varför. Varför ska det va så svårt att förstå att man kan va glad, bara sådär? Eller att man har en bra inställning och väljer att le och ha kul än att bara va sur och gnälla över allt.

Fick höra det idag, jag kom ner till jobbet, va på mkt bra humör. Det va bra väder, jag hade ätit en fantastisk lunch och hade haft ett härligt sällskap. Såg fram emot min arbetsdag och möttes dessutom av en god vän som överraskade mig!

Då fick jag kommentaren av en person:"Varför är du så himla glad för?" Jag svarade att jag mår bra och är full av energi. Då menade han att jag va överglad. Okej. Eller vänta. Inte okej. Jag vill inte dämpa mig eller min personlighet.

Jag vill glänsa om jag känner att jag gör det. Jag vill skratta och må bra om jag känner att jag gör det. Det kommer alltid sticka i folks ögon om någon annan mår bra. Visst kan man va extra glad om något speciellt hänt, nytt jobb, att man träffat någon eller så.

Men jag strävar efter att kunna se det lilla i det stora. Det jobbar jag med hela tiden och jag märker att det ger en effekt. Allt du gör i livet, verkligen allt du gör, handlar i grund och botten om inställning. Du bestämmer helt och hållet över ditt liv, dina egna val och dina beslut. Du bestämmer.

Jag bestämmer mig för att leva ett sunt och glädjefullt liv. Det strävar jag efter i alla fall, varje dag. Det är lite som ett mantra. Upprepar man det tillräckligt många gånger blir det till slut en del av en.