Riktig berg och dal bana. Minst sagt. Hela 2011 har det hänt märkbara saker och aldrig trodde jag för ett år sedan att mitt liv skulle se ut som det gör idag. Det är det intressanta med livet. Det överraskar en ständigt och hela tiden. Om jag stolpar upp saker och skeenden som hänt skulle det nog bli följande:
- Jag och en dåvarande vän avslutade vår vänskap i början på det nya året.
- I februari-mars jobbade jag nog mer än jag någonsin gjort.
- I april fick jag en ny chef som jag överhuvudtaget inte kom överens med, fanns ingen kommunikation vilket va nytt för mig.
- Var på en helt fantastisk semester i Barcelona med två nära vänner. En resa som för mig blev en helt ny start, ett helt nytt tänk för mig och min situation.
- I augusti sade jag upp mig på mitt jobb efter 3 år och jag har aldrig gjort ett bättre val.
- Från september tom nu har jag verkligen tagit mig tiden att fundera ut vad JAG vill, vart är JAG på väg. Det har varit en känslomässig berg och dalbana som verkligen flygit upp och ner i princip varje dag.
Något jag alltid vetat är att jag är på väg framåt, att jag kommer lyckas, med vad jag än bestämmer mig för, det visste jag. Min magkänsla och min inställning kommer ta mig dit. Jag har varit med om en hel del arbetsintervjuer, fått chans att träffa så många olika människor med olika bakgrund, olika mål, olika inställning till sitt liv och sina jobb.
Bara för några dagar sedan bestämde jag mig. Jag bestämde mig för att ta mig an en plan, en plan som delvis legat länge och grott i mitt bakhuvud i flera år, som nu äntligen är redo att formas. Det har säkerligen handlat om mognad, om rätt tillfälle, att det ska ligga rätt i tiden.
Det känns rätt, min magkänsla ler. Det är dags för mig att börja ta mig an det jag är här för. Jag tar ett första steg för att se hur det verkligen kan va. Vissa kallar mig modig, vissa kanske tycker jag är galen, men jag gör det för att jag vill. För att JAG vill.
Jag trodde aldrig för 3 år sedan att jag idag skulle lämna min förra arbetsplats, så som jag älskade det. Det va mitt allt i princip, jag älskade det och jag lade ner min själ i det.
Tiden är nu och det är dags att ta mig an något annat att älska och framförallt något där jag uppskattas och värderas utefter min kunskap och tillgivenhet.
Det är dags.
Oj här va det då dammigt! Tänkte på denna fina blogg häromdagen och jag har funderingar om jag helt ska ta bort den då jag lägger ner all min energi på ammb.se. Det är ju lite nostalgi med denna blogg då den ligger till grund till det som nu skapats. En ny väg, skjuter mot nya höjder tillsammans med en likasinnad.
Jag är på en enormt givande resa och jag vet faktiskt inte när det kommer plana ut, tids nog. Inget kommer ju precis när man vill ha det, så det gäller att rida ut stormen.
Jag håller hårt i tyglarna för jag kommer lyckas, jag kommer hamna precis där jag vill vara!
Go Mary!
Jag går igenom en omtumlande resa och jag som alltid brukar va klar i huvudet har gått lite som i en dimma, jag har liksom inte kunnat rensa ut och få det att bli klart igen.
Det är omtumlande men det är något som kommer ta mig till något bättre, något som jag längtat efter länge och det är det här jag måste gå igenom för att få den stabiliteten sen. Även om det är ett smått kaos så är det ett organiserat kaos.
Det intressanta i allt detta är att jag mer och mer märker hur allt faller samman, hur allt på något sätt går hand i hand. För ju mer som sker, nya saker jag får uppleva lär mig otroligt mkt utav och jag blir glad och tacksam för det. Det förbereder mig inför något större.
Med på tåget har jag haft min mor. Hon är också mitt i en omtumlande resa, en annan resa än mig och det är återigen intressant hur allt liksom är sammanflätat. Jag har ställt upp för henne väldigt mkt med en hel del och nu är det hon som ställer upp för mig med en hel del.
Jag har fått nya perspektiv på mitt liv och framförallt på andras.
Det har inte varit lätt och det har inte alltid varit frid och fröjd mellan mig och min mamma men vi älskar varandra så pass mycket att vi kort därefter har skrattat högt och gott av hur larvigt det vi tjafsat om har varit. Men det blir så, vore konstigt om vi INTE skulle tjafsat.
Vi går mot ljusare tider och just nu är det sista etappen och sedan är det förhoppningsvis lugn och ro som kommer råda. Iaf på flytt och renoveringsfronten.
Vilken resa, vilken otrolig resa.
