Inatt sov jag som en prinsessa och hade riktigt sköna drömmar. En dröm va väldigt lång, vilket är ovanligt för mig då jag oftast bara kommer ihåg korta sekvenser.
Men nu drömde jag om en före detta. Jag drömde att han hade sökt upp mig och gjorde allt i världen för att jag skulle träffa honom. Efter många om och men beslutade jag mig för att träffa honom. Han va som en liten pojke, helt exalterad, nästan så han hoppade av glädje när vi sågs.
Han betedde sig på en gång som att vi fortfarande va tillsammans vilket kändes konstigt för min del. Det blev mkt känslor på en gång. En del av mig fick mig att tänka tillbaka hur det va DÅ. Samtidigt som en del av mig tänkte på hur det kändes JUST DÄR.
Jag ville inte. Jag kände inte samma lika som han verkade känna. The ship had sailed away, far far away. Vilket han inte kunde begripa. Mitt i allt detta, när han stod och gav mig sina kärleksförklaringar ser jag en herre längre bort.
Honom har jag sett förut, han har fångat mitt intresse. Han såg mig, jag såg honon, på avstånd. Blickar kan säga så mkt och medan jag stod där såg jag honom gå iväg, längre och längre bort.
Vilket dilemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar