Min kollega plockade upp mig för att vi skulle åka och prova på en ny klass, men innan dess så drov vi förbi och hämtade upp ett paket som jag väntat på. Det min kollega inte visste va att det va en överraskning åt oss båda.
Så jag sätter mig i bilen och börjar frenetiskt öppna upp den stora lådan och hon tittar förväntansfullt på vad det kan va i den. När jag drar fram två tröjor som vart sååå grymt snygga skriker hon till i bilen av glädje och överraskning!
När vi väl stannar bilen och tar oss in på anläggningen där vi ska träna provar vi tröjorna i omklädningsrummet. De satt som ett smäck och vi hoppar och skuttar för de är så himla fina!
Nu sitter jag iklädd min fina tröja, hur mysig som helst och jag blir så glad för vad den står för.
Resten av dagen spenderades med min mor, vi va på jakt efter ramar och hon hittade massor på Myrorna, Stadsmissionen och Emmaus. Vi hann med en gudomligt god fika på det mysigaste fiket på söder. Ett fik där de gör ALLT från scratch, det är lite småtrångt, det är en skön doft när man kommer in och en härlig stämning.
Riktigt god smörgås med tonfiskröra, färskpressad juice, en kopp kaffe och en fantastiskt luftig semla. En bonus i det hela va ett gulligt äldre par från Skåne som började samtala med oss.
Fan va jag gillar sådant, småprat om rätt banala saker men ändå roliga för det blir så spontant och avslappnat. Det va lite roligt för några timmar tidigare när jag mötte upp min mamma på t banan va det en äldre kvinna som undrade om vi va släkt för vi påminde så mkt om varandra och att jag hade ett så glatt humör när jag steg på tåget. Gullig tant.
Resterande dagen va dock mindre rolig. På väg till t banan hem vet jag inte vad som händer, jag går lite före min mamma och rätt som det är ser jag i ögonvrån hur hon faller ner mot marken. Helt hejdlöst ligger hela hon på marken och i ren reflex dyker jag ner för att se att hon är oskadd.
En hjälpsam själ tar tag i min mammas andra arm och ser efter hur hon mår. Jag tackar för hennes omtanke och hjälp och kollar status på min mor. Hon är i chock och hon hade på något sätt halkat och ramlat omkull.
Hon säger att hon har ont i armen men att det är lugnt, hon vill bara hem. Jag får lätt panik och vill automatiskt åka till akuten. När vi väl sitter på tåget märker jag att hon har ont och något inte stämmer. Hon vill åka till akuten och det är vad vi beslutar för oss för.
För att göra en lång historia kort så är jag väldigt imponerad av hur fort själva sjukhusvistelsen tog. Från att vi kom in genom dörren, till undersökning och röntgen fram till svar att allt va okej tog det inte ens 2 timmar! Det sköna med min morsa är att vi alltid har lätt till skratt, i alla situationer.
Även i denna situation skrattade vi åt att hon dels va så himla fint klädd just idag och att när hon föll, att det första hon tittar på är om hennes strumpbyxor har gått sönder. När vi sen sitter och väntar på svar från röntgen börjar hon leka med sin stela arm hon inte kan böja som att hon vore ett monster. Hahaha hon är en klass för sig min mamma!
Denna fredag kommer jag sent glömma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar