Utseendeshets

I och med det jag jobbar med träffar jag på en hel drös olika människor. Människor med olika mål. Det finns de som bara vill träna två gånger i veckan för att den allmänna hälsan ska va bra.

Det finns de som behöver göra en rejäl livsstilsförändring och så finns det de som älskar träning och har det som en rutin i sitt liv. Jag är med i den sista gruppen.

Har man följt min blogg vet man att jag älskar att träna, att röra mig, känna denna glädje, det rus som många gånger uppstår och att få känns mig stark och uthållig.

Man kanske tror att bara för att man jobbar mkt med sin kropp eller hjälper andra, att det på en gång ska göra att man är 100 procent nöjd med sin kropp. I mitt fall kan det skilja sig från dag till dag.

Jag vet att jag har en hel mängd starka sidor när det gäller min träning och att jag har en vältränad kropp. Men man blir aldrig nöjd, man vill alltid testa sig fram, utvecklas, förändra och se vad som händer.

För mig har det alltid varit viktigt med mål, att jag jämt strävar efter något mer i min träning. Jag behöver det för det i sig är en drivkraft. Jag tror också att min motivation till träning aldrig fallit för att jag varierar mig så otroligt mkt. Jag skulle aldrig kunna hålla på med enbart en träningsform.

Nu på senare år (så gammal är jag inte haha) har jag dessutom insett att jag vill utmana mig inom saker jag vet att jag är svag på. Det blir en riktig utmaning och det är något som håller mig på banan för jag är envis.

Ett bra exempel är för några år sedan då jag verkligen avskydde att springa. Jag gjorde allt annat än det. Något gick upp för mig, jag ville börja springa, just för att jag inte tyckte om det och säkerligen för att mitt flås inte va det bästa.

Förra året sprang jag Tjejmilen och i år ska jag springa Midnattsloppet. Jag springer utan problem och jag älskar det! Det är roligt att se hur ens inställning förändrats.

Jag som sade:" Att springa ett lopp är inget för mig, jag förstår inte hur folk kan springa ett marathon!" Medan jag nu går i tankar att springa halvmaran haha. Hur sjukt är det inte?!

Om jag går tillbaka till utseendeshetsen. Javisst det finns dagar då jag känner att jag inte är i min bästa fysiska form medan nästa dag älskar jag den formen jag är i. Det är lite som dåliga hårdagar, de måste också få existera för de bra dagarna hör ändå till majoriteten.

Hur imponerad jag än blir av fitnesstjejer och bodybuilders och vad de kan göra med sina kroppar, blir jag lika förvånad hur de orkar göra sånt mot sina kroppar.

Man har bara en kropp, älska den.