Mathets

Jag tror det har kommit till sin allra topp, allt detta snack om mat och träning. Just maten är det jag reagerat på mest på senaste tiden.

Jag kommer ihåg när jag så sent som gick i gymnasiet. Absolut jag va aktiv, tränade då på Friskis men jag åt verkligen ALLT. Allt och verkligen allt.
Saken hör ändå till att jag mådde riktigt bra samtidigt. Jag åt alltid hemlagad mat, lunch i skolan osv. Så som jag kommer ihåg det då, va det verkligen inte denna hets kring träning och mat. Du dög som du va. Punkt slut.

Visst har jag alltid varit intresserad av hälsa och att man ska hålla sig i form och ju äldre jag blivit och desto mer jag läst in mig på saker och ting kring allt detta har jag med flit valt att undvika vissa matvaror osv. Jag har märkt att jag mår bättre respektive sämre av vissa livsmedel.

Jag visste inte att det jag hade på tallriken allt som oftast skulle bli granskat och ifrågasatt. Värst va det nog i skolan senast jag pluggade där alla kollade in varandras matlådor (jag pluggade en hälsolinje) och lite undermedvetet tror jag några ville bräcka varandra.

Den ena ville va överlägsen den andra. Nu när jag tänker efter så va det faktiskt rätt påfrestande för psyket.
Ett tag drogs jag in i den där hetsen men som tur va kändes det så fel att jag tog mig ur. Några i klassen tror jag dessutom hade lite antydningar till ätstörningar vilket jag verkligen inte hoppas att det har fortsatt.

Okej att man vill vara frisk och hålla sig sund och frisk. Men det finns väl ändå en gräns? Jag är väldigt glad och tacksam över att jag är borta från den där hetsen själv, sen att jag dagligen jobbar med människor som pratar om mat och träning, ja, det är en del av min arbetsdag och vardag.

Men jag väljer att inte lägga mig i längre. Skulle någon va i direkt fara för sin hälsa då ingriper jag självklart men annars så har jag släppt det. 

Jag äter och tränar på det sätt jag mår bra av och det tänker jag fortsätta med. Psyket och kroppen måste va i symbios, på rätt nivå och finna en bra balans. Jag är på god väg dit.