fredag 23 april 2010

Jag och mina tankar

Jag älskar att träna, jag älskar känslan när jag får det där drivet, den där orken och den där lyckokänslan som bara sprutar ut ur kroppen.
Den sätter sig i alla sinnen och bara driver en till max. Det är underbart och det är en av orsakerna till att jag tränar, man vill alltid sträva efter den där känslan, det där ruset.

Det är fan nästan som en drog, en helt naturlig och fantastisk upplevelse. En sådan känsla att kunna pressa kroppen, att den orkar lite, lite till, även fast kroppen är utpumpad så säger hjärnan och hjärtat KÖR!

Men ibland är det lite otacksamt, eller jag känner ju av att min kondition har förbättrats avsevärt och jag kan pressa kroppen hårdare när jag tex springer. Det sitter så otroligt mycket i huvudet och ens inställning. Man måste hela tiden prata med sig själv, peppa sig själv att det kommer gå vägen, att jag orkar hela vägen, jag måste bara kämpa och kämpa.

Bästa av allt är att det verkligen fungerar. Jag applicerar det som jag gör med mig själv, på mina klasser. De flesta ger upp och slappnar av när kroppen börjar streta emot litegrann, men det är just i DET läget som man kan börja utmana och fokusera ännu mer. Det är där resan börjar, att kunna få kroppen att orka lite mer, när man känner att det är dags att lägga ner. Hela tiden en strävan efter mer.

Det jag skulle komma tillbaka till är otacksamheten. För bortsett från den mentala biten har man dessutom en strävan efter det fysiska. Hur man ser ut, allra bäst, hur man ser ut naken. Jag har inga problem att se på mig själv naken i en spegel, det gör jag i princip dagligen. Men att man ofta tänker på vad som kan förbättras, hur man mer kan forma kroppen osv.

Jag ser ju att min kropp har förändrats och omstrukturetats. Hahaha nu låter det som jag haft en miffo kropp innan men så är icke fallet. Jag har alltid varit mycket nöjd med mig själv, min längd, mina höfter och att allt är i rätt proportion till varandra. Men det finns alltid en liten gnagande röst som säger att det kan bli bättre, det och det kan förändras osv.

Jag älskar mig själv, mitt inre och mitt yttre, men det finns alltid något som faktiskt kan bli bättre. Man ska aldrig bli helt nöjd, man ska alltid sträva efter att det kan bli bättre, vare sig det handlar om bättre kondis, smidigare kropp eller mer tonade muskler.

Inställning är allt, men man får aldrig glömma en viktig sak i det hela. Allt med måtta, vad det än är. Just med träning kan det lätt gå överstyr, så det gäller att hitta en hälsosam balans och veta varför man gör det man gör.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar