Moving on

Igår var det första gången på dryga två månader som tårar föll från mina kinder. Denna gång var det inte av glädje utan det var ledsna tårar blandat med upprörda och arga tårar, mest arga faktiskt.

Såg en bild på honom och det stack verkligen till i hjärtat och plötsligt blev jag illamående och det kändes i hela kroppen. Jag gick och lade mig på en gång, tänkte en sista tanke om honom och somnade.

Jag tyckte att det var lite underligt att jag inte fällt en enda tår sedan han gav upp, att så kall kan jag inte vara. Samtidigt så har jag sedan den dagen bara gått framåt och inte för en sekund blickat bakåt.
Visst har man frågat sig varför det blev si eller så men det blir jag inte mycket klokare av, bara att fortsätta leva mitt liv.Vilket jag har gjort och jag är glad att jag har så kloka människor i min närhet som säger precis sådana kloka saker jag behöver veta, som jag egentligen redan vet.

Men jag tycker faktiskt att det är skönt att gråta, för när jag vaknade i morse mådde jag mycket bättre, kände mig fräsch och renad på något sätt.
Det är nyttigt att gråta för det visar att man är mänsklig. Jag drömde inatt också. Jag drömde att det var ombytta roller, att det var jag som var han och tvärtom. Han var så snäll i drömmen och gjorde allt jag bad om, men jag var enbart dryg och taskig tillbaka.

Man kan aldrig gömma sig eller springa ifrån sina känslor, de måste tas itu med och man måste låta det få ta sin tid. Jag var ärligt och på riktigt helt jävla kär i honom, men något hände och han valde att kasta det.
Jag kan inte tvinga någon att vara tillsammans med mig om denne inte vill det. Jag hade en riktig härlig tid med honom men ibland blir det inte alltid som man tänkt sig. Det ligger bakom mig nu och jag väljer att ta med mig de fina minnena jag har, istället för de sämre, blir bäst så.

Jag är Mary, jag klarar mig alltid, jag ger mig själv mvg +.
 Självklart ska jag avsluta detta inlägg med en vacker låt som alltid får mig på bra humör..