Så glad. Jag är så glad att jag är jag. Jag stod nyss med en hund som löper och är allmänt dampig just nu, iklädd gummistövlar och träningskläder (alltså jag), på en trottoarkant och pratade med min bästa vän, Pablo.
Vi pratar och träffas ofta, i princip dagligen och nu gjorde vi sällskap en bit.
Vi stod och pratade om förändringens tider som ligger precis vid våra fötter och jag kände en sådan innerlig frid i kroppen när jag tog orden i min mun vad som komma skall.
Jag är så glad att han är samma lika och på samma nivå. Jag är så glad att han förstår mig och jag förstår honom. I symbios.
Jag är glad att jag har honom vid min sida, i vått och torrt, sommar som vinter, morgon som kväll, med skratt som gråt. För det är det som räknas.
Det är det som enligt mig betecknas som en riktig vän. Som finns där utan att man ens bett om det. Älskar honom innerligt för det. Han är min ena sida av min höft och kommer alltid förbli det.
Vi går mot förändringens tider och jag har aldrig varit så glad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar