Lördag förmiddag. Jag vaknar tidigare än att klockan ens ringt, återigen. Min kropp vill aktiveras, den vill inte sova. Men jag tvingade kvar den i sängen, jag tvingade den att vila, en liten stund till.
Jag har de senaste dagarna kommit på mig själv att jag spänner mig, jag låg och kollade på en serie och kom på mig själv att jag spände hela kroppen.
Uppe i varv, jag kan inte riktigt slappna av.
Sen jag sade upp mig har det varit fullt fräs framåt, jag ska hitta något nytt till varje pris NU NU NU!
Och absolut jag är en sån person, driven som bara kör på i ett. Igår träffade jag en instruktör som frågade hur jag mådde och om jag hittat något jobb.
Jag sade att jag fått en del erbjudanden men inget som varit direkt intressant. Då sade hon en upplysande sak. Maria, du har kört på nonstop i 3 år med enbart jobb, du kanske kan ge dig själv lite vila?
När jag kom hem tänkte jag på det hon sade. Hon har faktiskt rätt. Jag har inte direkt låtit mig själv få andas ut ordentligt, det är ändå rätt mkt förändringar som skett på rätt kort tid.
Jag måste på något sätt komma ner i varv, jag måste på något sätt låta kroppen, eller sinnet minst sagt få komma ner i varv. Vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar