Det har sannerligen varit underliga dagar denna vecka. Träffade Majda idag, som jag så vant brukat kallat för min svägerska, kan jag inte kalla henne för det mer.
Inget bröllop, inget Las Vegas, inget sådant mer. Fortfarande i chocktillstånd och vad som egentligen hänt. Saker och ting blev inte riktigt som det va tänkt, inte riktigt som det va planerat. Nu är det som det är och man får leva därefter.
Jag älskar min bror, mitt blod, min andra halva. Jag älskar Majda, min härliga människa som jag delat så otroligt roliga stunder med, som jag umgåtts med i ur och skur under 3 års tid. Nu är det som det är.
Vi pratade en hel del, inte enbart om det som inträffat men om allt annat som händer kring oss. Det känns så overkligt på något sätt ändå.
Men det sjukaste i det hela är att när en sådan här drastisk förändring sker, då kommer man på massa andra saker, man blir otroligt praktisk och får oftast också upp ögonen för en hel del nya saker.
Man får nya idéer, nya tankar, ett nytt perspektiv helt enkelt. Nu är detta så himla färskt och det kommer ta ett tag att smälta detta för alla parter men i allt kaos så blir det alltid bättre.
Vetskapen om den gör alltid situationen LITE lättare. Inte just ikväll, inte imorn, men efter ett tag, då klarnar allt. Allt händer av en orsak.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar