Saker händer av en anledning absolut och det är lite komiskt hur man kan kastas mellan dessa olika känslor. Mina positiva känslor har alltid övertaget men jag blir ledsen i hjärtat när jag tänker på vissa saker.
Jag hade sett fram emot USA, jag hade sett fram emot att åka till Kroatien igen. MEN, det finns alltid ett men. Jag kommer säkert åka till USA någon gång, Kroatien kommer alltid ligga när mitt hjärta men själva grejen är att jag skulle göra det i ett annat sällskap, på ett annat sätt.
Det handlar om att jag måste få landa, det blir alltid bra och jag funderar redan på saker och resor som jag innan inte ens tänkt tanken på.
Saker blir inte alltid som man tänkt och då gäller det att strukturera om det helt enkelt.
Idag när jag satt i solen med Pablo och Daniel va jag så lycklig, kände hur solen värmde på mitt ansikte samtidigt som vi skrattade högt åt massa knäppa grejer. Långbro Wärdshus, vad jag har saknat dig!
Oh what a day!
Kaffe i den sköna solen
Bästa sällskapet.
P.S. Det pirrar fortfarande i magen, what can it be, what can it be?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar