tisdag 1 november 2011

Vilken karusell!

Jag går igenom en omtumlande resa och jag som alltid brukar va klar i huvudet har gått lite som i en dimma, jag har liksom inte kunnat rensa ut och få det att bli klart igen.

Det är omtumlande men det är något som kommer ta mig till något bättre, något som jag längtat efter länge och det är det här jag måste gå igenom för att få den stabiliteten sen. Även om det är ett smått kaos så är det ett organiserat kaos.

Det intressanta i allt detta är att jag mer och mer märker hur allt faller samman, hur allt på något sätt går hand i hand. För ju mer som sker, nya saker jag får uppleva lär mig otroligt mkt utav och jag blir glad och tacksam för det. Det förbereder mig inför något större.

Med på tåget har jag haft min mor. Hon är också mitt i en omtumlande resa, en annan resa än mig och det är återigen intressant hur allt liksom är sammanflätat. Jag har ställt upp för henne väldigt mkt med en hel del och nu är det hon som ställer upp för mig med en hel del.

Jag har fått nya perspektiv på mitt liv och framförallt på andras.
Det har inte varit lätt och det har inte alltid varit frid och fröjd mellan mig och min mamma men vi älskar varandra så pass mycket att vi kort därefter har skrattat högt och gott av hur larvigt det vi tjafsat om har varit. Men det blir så, vore konstigt om vi INTE skulle tjafsat.

Vi går mot ljusare tider och just nu är det sista etappen och sedan är det förhoppningsvis lugn och ro som kommer råda. Iaf på flytt och renoveringsfronten.
Vilken resa, vilken otrolig resa.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar