Upp och ner, ner och upp!

Riktig berg och dal bana. Minst sagt. Hela 2011 har det hänt märkbara saker och aldrig trodde jag för ett år sedan att mitt liv skulle se ut som det gör idag. Det är det intressanta med livet. Det överraskar en ständigt och hela tiden. Om jag stolpar upp saker och skeenden som hänt skulle det nog bli följande:

• Jag och en dåvarande vän avslutade vår vänskap i början på det nya året.
• I februari-mars jobbade jag nog mer än jag någonsin gjort.
• I april fick jag en ny chef som jag överhuvudtaget inte kom överens med, fanns ingen kommunikation vilket va nytt för mig.
• Var på en helt fantastisk semester i Barcelona med två nära vänner. En resa som för mig blev en helt ny start, ett helt nytt tänk för mig och min situation.
• I augusti sade jag upp mig på mitt jobb efter 3 år och jag har aldrig gjort ett bättre val.
• Från september tom nu har jag verkligen tagit mig tiden att fundera ut vad JAG vill, vart är JAG på väg. Det har varit en känslomässig berg och dalbana som verkligen flygit upp och ner i princip varje dag.

Något jag alltid vetat är att jag är på väg framåt, att jag kommer lyckas, med vad jag än bestämmer mig för, det visste jag. Min magkänsla och min inställning kommer ta mig dit. Jag har varit med om en hel del arbetsintervjuer, fått chans att träffa så många olika människor med olika bakgrund, olika mål, olika inställning till sitt liv och sina jobb.

Bara för några dagar sedan bestämde jag mig. Jag bestämde mig för att ta mig an en plan, en plan som delvis legat länge och grott i mitt bakhuvud i flera år, som nu äntligen är redo att formas. Det har säkerligen handlat om mognad, om rätt tillfälle, att det ska ligga rätt i tiden.

Det känns rätt, min magkänsla ler. Det är dags för mig att börja ta mig an det jag är här för. Jag tar ett första steg för att se hur det verkligen kan va. Vissa kallar mig modig, vissa kanske tycker jag är galen, men jag gör det för att jag vill. För att JAG vill.

Jag trodde aldrig för 3 år sedan att jag idag skulle lämna min förra arbetsplats, så som jag älskade det. Det va mitt allt i princip, jag älskade det och jag lade ner min själ i det.

Tiden är nu och det är dags att ta mig an något annat att älska och framförallt något där jag uppskattas och värderas utefter min kunskap och tillgivenhet.

Det är dags.