Träffade en medlem idag på jobbet. En person som aldrig gjort mkt väsen av sig, varit rätt tillbakadragen men så himla trevlig och ville inte en fluga illa.
Hon kommer ner med ett läkarintyg. Hon har fått cancer, vart vet jag inte och jag frågar inte heller. Hon har pigga ögon men jag ser på henne att hon inte mår speciellt bra.
Jag kommer ihåg att hon hade långt brunt hår, vilket nu va borta. Det bli så påtagligt. Så påtagligt att livet är verkligen så skört, att denna hemska sjukdom kan drabba oss alla. Verkligen ALLA.
Samma sak frågade jag häromveckan min mamma om en patient jag fick träffa när jag jobbade där en dag. Jag frågade henne:"Hur mår Oscar?" "Han är död Maria."-Svarar min mamma.
Det är så sjukt och det kommer nog alltid kännas sjukt när en person som varit levande framför ens ögon, plötsligt inte finns kvar.
Jag uppskattar mitt liv så fruktansvärt mkt, önskar att andra gjorde samma lika och inte började göra det när döden står framför en.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar