Vaknade upp allmänt förvirrad och förstod inte riktigt när jag skulle stiga upp och vad jag skulle göra. Va jag ledig? Ska jag upp tidigt? Va händer?
Allt löste sig till slut när jag vaknade till liv ordentligt. Solen sken in så härligt vackert så det va inga som helst problem att stiga upp.
Skumt hur fort tiden går, för precis en vecka va vi på väg till Polen, man måste verkligen hålla kvar i stunden, i känslan, här och nu. Sen vips så är den förbi.
Pirrande känsla i magen för en hel del saker som sker, som pågår. Det är en skön men nervös känsla, en bra känsla.
Jag längtar, jag längtar, jag vill, jag vill, jag vill.. Let's make it happen!
Good things do happen to good people.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar