Blandar tung tribal house med vackra Sades stämma. Sinnesstämningen ändras och det är så det är. Fan va jag älskar att skriva, va jag älskar att jag får vara helt själv, känns som jag sitter och ska påbörja en roman.
Mina ögon är trötta, min hjärna är däremot pigg och jag känner att lägger jag mig nu så kommer jag vandra iväg med mina tankar, iväg, långt bort.
Jag i ett nötskal, jag försvinner, tänker på allt och tänker på inget. Försöker slappna av och försöker andas djupa andetag och få in mantrat: "Allt löser sig på något sätt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar