Mary the motivator: You always learn something new

Nyårsdagen, denna dag idag, va så himla skön, så himla avkopplande. Skönt gäng, skön stämning när vi sträcktittade på tre filmer (vilket jag aaaaaaaaldrig gör), åt gårdagens mat och bara njöt.

Tanken var att jag skulle sova över hos min bror men så blev tyvärr inte fallet då det blev lite kaos mitt i allt. Dels fick jag andningssvårigheter pga deras katter vilket gjorde att jag fick smått panik och mina ögon blev helt blodsprängda (fyi, tack att ingen sade det till mig haha!) av att jag inte fick luft.

Min bror tog ut mig för att få frisk luft och sen tog jag ännu en till allergitablett vilket underlättade för mina luftvägar och jag kände nästan omedelbart hur jag mådde bättre. Jag såg på folk på festen som är vana att se mig i ett glatt och spralligt tillstånd, att jag helt plötsligt blev tyst och såg allmänt dämpad ut.

Jag trodde att det va över men sen började ett illamående och kramper i magen träda fram. Kul jul. Vilken jävla kväll, ska jag behöva må dåligt precis INNAN tolvslaget, vore ju hur sjukt som helst. Nej det ville jag verkligen inte.

Men mina fina människor tog så väl hand om mig, trots att många av de druckit en hel del. Jag blev ombedd av min svägerskas bror, Mido, att lägga mig på sängen för att vila magen, men jag ville inte för då skulle jag förstöra min frisyr haha. Man är så störd.

Men både han, min svägerska, hennes väninna och min bror tog så väl hand om mig. Fick mig att skratta så mkt att jag nästan glömde bort att jag hade ont. Underbara människor. Anledningen till mina kramper är rätt enkelt att räkna ut. Avocado. That bloody avocado.

Fick kramper för några år sedan då jag åt just avocado, en guacamole och jag undvek det tills för någon månad sen, ville se om det verkligen va pga det. Jag provade igen och det hände inget. Provade ännu en gång och det va klartecken.

Så igår hade min bror gjort en fenomenal chiligryta med guacamole till, så gott och jag åt av den. Borde jag inte gjort. Men nu vet jag, no more guacamole!

Kramperna var som värst i någon timme, sen gick det hela över, jag kunde va med alla på tolvslaget och skåla och sen släppte det sakta men säkert och jag piggnade till och blev mig själv igen!
Otroligt hur bra man mår och känner sig när man legat i smärtor. Usch. Men det blev ett mkt lyckat nyår ändå, alla va fulla och glada och belåtna!