Jag däckade verkligen vid 21 igår. Hela kroppen va helt uttömd på energi och när jag blundade somnade jag på två röda. Det gör jag i princip aldrig.
Jag har dessutom börjat läsa en riktigt bra bok men den orkar jag bara läsa några sidor innan jag somnar, alltså inte för att den är ett sömnpiller haha.
Lite fel att läsa en bok liggandes i sängen, som upplagt för att somna. Samma lika som när jag ska kolla på film liggandes, jag somnar ALLTID.
Jag vaknade iaf och kände mig utvilad, hörde tom fåglarna kvittra på väg till bussen och jag fick riktiga vårkänslor! Jaja, det är bara januari men låt mig njuta här och nu. Haft en helt suverän dag på jobbet hittills.
Åh jag har en så bra känsla i kroppen som bara förstärks för varje dag som går. Så underbart att få jobba med människor som är på samma nivå, samma spår. Att livet kán va en sådan fröjd varje dag och att alla inte kan förstå det eller se det är verkligen synd.
Men samtidigt är det inte alla som förstår, alla har inte samma synsätt för alla kanske inte har en familj som bryr sig, som lever i en destruktiv miljö och då är det nog väldigt svårt att hitta ngt positivt i sin vardag.
MEN. Man kan alltid ta sig ur sådant, man kan alltid må bättre. Alltid. Oavsett vad det är.
Livet är inte alltid rosa moln och solsken för det finns alltid stunder, situationer eller personer i ens omgivning som ska stöka till.
Man vet aldrig när sådant sker men har du redan en stark inställning till ditt liv, att man har en livsglädje, något man brinner för, då blir det på en gång lättare att tackla det som kommer emot en.
Visst känner jag mig ibland låg pga vissa saker, men det är saker som jag oftast kan påverka själv. Min inställning till det kan påverka fortsättningen och utvecklingen.
Enbart jag själv. Jag väljer att sträva efter glädje, efter lycka, efter att alltid få andra att må bra och att inse vilken tur man har som lever ett friskt och sunt liv.
Det är synd och klaga och det är det faktiskt. Ibland känner jag mig som moder Theresa för jag är så snäll och förstående mot de flesta haha.
Jag älskar mitt liv, jag älskar den jag är, den jag hela tiden utvecklas till, att jag är där jag är just nu. Ibland känner jag mig nästan omänsklig, märklig känsla men den är surrealistisk många gånger.
Att jag faktiskt kan ha det så pass bra som jag har det. Jag älskar det. Låt oss fortsätta med det. Verkar vara ett vinnande koncept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar