Där stod jag, vid fönstret i köket. Åt på ett moget päron, åt det så fort att jag va tvungen att ta ett till. Lät blicken vandra över himlen, över husen framför mig. Jag lät känslan ta över mig, just där, just då. Det kändes bra. Ingen stress, ingen tid att passa. Bara känna av stunden.
Att en vana kan förändras, bara sådär. Jag har redan känt av en förändring i en av mina vanor och det känns bra. Det är bara i början av den men jag får se om det håller i sig, kommer vanan kanske tillbaka eller inte alls. Hoppas att den inte gör det och det är upp till mig att bestämma det.
Kändes skönt att bara stå där i fönstret. Jag kommer ihåg när jag bodde i Katrineholm, min vackra lägenhet va från tidigt 1900-tal så den hade vackra detaljer vid fönstrena.
Men inte enbart det, man kunde tom sitta i fönstret, för det va som en rätt bred kant som man kunde hoppa upp på och sätta sig på.
De få gånger som jag faktiskt satt där va det så avslappnande, bara titta ut genom fönstret och låta tankarna vandra vilt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar