Det är så intressant att se vilken skildring det är med de olika årstiderna och då tänker jag mest på min väg till jobbet. Jag flyttade ju in i min lägenhet i oktober så redan då va det mörkt större delen av dagen och inget värt att lägga märke till, vare sig på vägen till jobbet eller hem. Men nu, sen april-maj har den lilla sträckan helt kommit till liv, blommat upp ordentligt.
Jag började ju dessutom cykla en annan väg, genom Långbro Park och där fick jag veta ligger en skola bland annat. Så det har varit en massa ståhej varje dag med massa glada barn som leker på rasterna och senast idag hade de nog skolavslutning, mitt på en stor gräsplätt. Vilken idyllisk plats att ha avslutning på!
Nu när jag promenerade hem va det så skönt varmt i luften och folk som satt ute på parkbänkar, när jag gick igenom Långbro Park satt det som vanligt folk på Långbro Wärdshus, skrattade och myste med sina glas rosé. När jag nästan va hemma tittade jag upp mot himlen, som va nästan helt rosa. Så himla vackert.
Den känslan jag kände från drömmen jag hade inatt, den har hängt kvar hela dagen faktiskt. Tänkte inte så mkt på det när jag va på jobbet men under min meditationspromenad fick tankarna gå loss helt.
Den där lilla tomheten, den där lilla pusselbiten som fattas, den som gnager i bakhuvudet, som undrar varför, många frågor men inga direkta svar. Inte ens ett vagt svar eftersom man inte alls vet.
Okej att jag kan läsa folks tankar men detta kan jag inte få ett svar på haha! Någon vill hålla mig på halster och retas med mig.. Alright, fine with me..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar