No time for later

Det är så lätt, så jävla lätt att leva sitt liv och tro att allt alltid kommer va bra. Man bara kör på och i de flesta fall så kör folk bara på och stannar aldrig upp för att tänka till om det faktiskt finns någon mening med det liv vi lever.

Det är så lätt att ta livet för givet, att man bara existerar. Jag har alltid sagt, och som min kloka mor säger:" Har du hälsan, så har du allt". Klyscha om man så vill men enligt mig så är det så jävla sant. Det är bara att de flesta tar sin hälsa för givet. Det är först när NÅGOT hemskt händer, som man börjar fundera på att man kanske inte är så odödlig som man trodde från början.

Varför kan man inte istället tänka på att man faktiskt är dödlig, att saker faktiskt kan inträffa och att man kanske borde uppskatta sitt liv, utnyttja det till fullo och helt enkelt ta hand om sig själv? Man ska sträva efter att leva för idag, inte för igår eller imorgon, för åt båda hållen kan du inte påverka det mer eller mindre. Men idag finns och idag kan du påverka.

En nära vän fick ett hemskt och tragiskt besked för några dagar sedan. När jag fick höra det idag blev jag som en sten, jag frös till is och jag kom på mig själv stirrandes med en tom blick rakt framför mig. Jag fick gråt i halsen och samtidigt kände jag hur tårarna började fylla mina ögon. Skakade på huvudet och kunde inte ens föreställa mig hur hon och hennes familj mådde.

Suck, tunga suckar. Ingenting är definitivt ännu men i detta skede är det ändå tungt att bära. Overklighet, ångest, tankar far åt alla håll och kanter.

Det är just det här jag menar. Du har bara ett jävla liv. Du har DITT liv som DU ansvarar för. Jag ser det lite som en plikt och en respekt mot mig själv att leva till fullo, trots hemskheter som händer, fortsätta leva och göra det så bra man kan. Har du hälsan, kan du fan göra va du fan vill! Nu svär jag rätt mkt men det är bara för att poängtera hur viktigt ens liv är.

Man kan klaga på så mkt, oj det regnar, fan va ska jag äta till middag ikväll, åh vart ska vi resa i sommar, hjälp vilket nagellack ska jag välja. Och visst absolut, dessa sk i-landsproblem ska också få existera. Huvudsaken är att man tänker till på sitt eget liv ibland, att man kan få va lite djup och faktiskt se på sig själv och säga: Fan jag har det faktiskt jävligt bra!

Kan inte säga det tillräckligt många gånger: Har du hälsan, har du allt.