söndag 27 juni 2010

Livet är fullt av kontraster

Idag är det söndag. Japp nu har jag kommit tillbaka till det normala igen. Även fast det känns skumt att inte behöva gå upp fem imorn. Iaf så har jag haft en rätt busy dag idag. Mycket skönt, sånt gillar jag.

Kan för omväxlings skull spalta upp vad jag varit med om en dag som denna.

  1. Åkte till brorsan och lånade hans bil
  2. För att sen åka vidare till Tensta för vaxning (av mina ben och inte bilen)
  3. Åkte till jobbet för att massera två kunder samt ha en klass
  4. Tog en spontanmiddag hemma hos min mor med hennes man, min bror och svägerska. Ay ay ay va gott det va! Bara massa nyttigheter!
  5. Åkte vidare med bror och svägerska och handlade mat.
  6. Kommer hem, njuter av vad dagen erbjudit och äter lite kvällsmat.
Juste jag hade ju en dröm inatt, en riktigt härlig dröm. Som alltid när jag drömmer något extra starkt tänker jag rätt mkt på det och försöker analysera vad drömmen kan betyda. Jag drömde iaf att jag va gravid och snart skulle föda.

Jag va så lycklig, strålade verkligen och längtade efter mitt barn. När jag sedan födde så va det ett sådant drömscenario att bebisen va ute på två min och jag hade inte direkt ont under tiden eller efter utan kunde gå helt normalt dagen efter haha.
Drömmen kändes verklig och allt kändes så normalt och jag va så glad över att allt gått så smidigt och att jag äntligen fått bli mamma till ett friskt barn.

Jag har pratat rätt mkt om döden de senaste dagarna då min nära vän varit i en tragisk sits som nu på ett sätt, äntligen är över. Lidandet, oron och alla frågor är över. Nu är punkten satt. Sedan att det finns sorg och en otrolig nedstämdhet är en annan sak.

Det jag vill komma fram till är att det pratas allt för sällan om döden, hur man uppfattar det samt vad man egentligen tycker om det.
I grund och botten handlar det väl om vilken relation man har till den. Vad man varit med i sitt liv och hur man har valt att processa det. Har man sörjt tillräckligt, har man gått vidare eller står man och stampar på samma ställe fortfarande?

Alla har vi olika utgångspunkter men så vanligt som vi välkomnar ett nyfött barn till världen borde vi kunna ta farväl när någon går bort. Det är lättare då en födsel är något vi kan relatera till rent fysiskt, det kan vi inte direkt göra med döden. Det är skillnaden.

Vila i frid Armin Ljuta - Jag hoppas att du äntligen kan andas ut.

2 kommentarer: