Nyss hemkommen från Sex and the city filmen. Har sett och hört att den fått dålig kritik men jag tyckte det va härlig och underhållande! Jag och min svägerska skrattade oss igenom 2 ½ timme av konstanta klädbyten, inzoomade kön(med kläder på såklart) och massa snygga människor!
Filmen va ändå lite djup, handlade en del om förhållanden, äktenskap och vad som är viktigt i dessa och hur det kan skilja sig människor emellan.
Fick mig att tänka på hur jag själv vill ha det. Att den där gnistan alltid finns där, att man känner att man alltid vill kämpa, att man alltid vill älska, att man aldrig glömmer vad det va man föll för och blev så förälskad och kär i. Vad det va som fick en att bli helt fast och förtrollad.
Jag satt där i biosalongen och kände en pirrande känsla, att det kan finnas någon som delar dessa åsikter med mig. Att man träffar någon som möter en halvvägs, för är det något jag lärt mig så är det att du aldrig kan förändra någon, om personen inte själv vill det.
Många tjejer kan jag tycka ser sina pojkvänner som "projekt". Att de har snärjt de så pass att de till slut tror att de kan göra vad de vill med dem. Att de inte varit direkt nöjda med de från början och måste ändra på något. Fel, ack så fel.
Ja, det finns en hel del man kan säga om förhållanden och alla resonerar vi olika och bra är väl det. Jag fick en riktigt skön känsla i magen i alla fall när det pratades så mycket om kärlek i filmen. Den känslan är underbar, den känslan vill jag känna mer av, med rätt person.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar