Karriärskvinnan Mary

Jag tänker rätt mycket på min karriär, hur jag kommer lyckas med något. Efter att jag blev klar med min utbildning för snart ett år sen hade jag redan ett extrajobb och ett heltidsjobb som väntade på mig.

Allting gick hand i hand, lappade över varandra och övergången från student till heltidsanställd kändes helt naturlig. Jag har alltid, i vad jag än tagit mig an, strävat efter mer. Mer kunskap, mer utveckling, alltid ifrågasatt, alltid velat mer.

Det är en, enligt mig själv, positiv egenskap som driver mig framåt och gör att jag aldrig nöjer mig med för lite. Det är viktigt för mig att känna att jag gör nytta, vissa kan nog känna att de känner en trygghet på sin arbetsplats när de lärt sig allt som går att lära sig.

Men det i sin tur gör det svårare för dessa personer att gå vidare och söka sig till något nytt, speciellt om de varit kvar på samma arbetsplats i flera år. Det är mycket som fortfarande är oklart i mitt liv, men det är spännande, för jag har så mycket roligt att se fram emot!

I och med min avslutade utbildning var jag en av få i klassen som faktiskt hade jobb inom min bransch. Det var dessutom en rätt bred utbildning så det var som ett smörgåsbord där du plockade lite själv vad du kände att du helst ville jobba med.

Jag har kunnat ta med en del av min utbildning och applicera det i mitt nuvarande jobb men jag visste inte då att det skulle ske så pass mycket för min del på detta år! Helt otroligt hur mycket jag utvecklats, vad jag varit med om!

Jag som började jobba extra, hoppade på och började jobba heltid, blev instruktör (som jag hade en vision om att bli men var lite för feg och rädd för just då) och det är nog ett av de bästa stegen jag tagit.

Det är en helt annan känsla att vara instruktör än att bara vara med som deltagare. Sådan energi, sådan styrka och glädje en grupp människor kan ge och förmedla till en, helt fantastiskt! Att jag i skrivande stund redan är instruktör i 3 olika träningsformer kunde jag bara drömma om för ett år sedan!

Livet är verkligen fullt av överraskningar och jag vet att det kommer desto fler på min väg... Dessa tecken, underbara tecken.. Jag har inte bråttom någonstans alls, jag kan vänta..

Mitt liv börjar äntligen bli stabilt samtidigt som det tar fart och det är en otrolig känsla. Det känns varmt i mitt hjärta, i min själ.. Jag älskar att jag kan fånga upp de små tingen i vardagen, de små saker som kanske inte alla ser, som kanske bara jag ser.. Jag älskar att vara jag, att vara Mary...