Jag har sagt det innan och jag säger det återigen. Jag tycker att det är så extremt skönt att få skriva av sig och när jag nu tagit steget längre och gör det offentligt känns det på ett sätt ännu bättre.
Inte för att jag förväntar mig speciellt mycket reaktioner men att kanske det jag skriver om kan få läsare att känna igen sig, att de kanske tänker lika som jag. Eller varför inte, de kanske tycker helt tvärtom, helt okej.
Jag gillar roliga citat och talesätt, var inne på en sida där det var citerat: "Always remember that you are unique. Just like everyone else".
Ett annat som gjorde mig glad var ett som är lite likt det jag själv har tatuerat på armen: "Anima sana in corpore sano - Running cleanses the mind and body".
Apråpå att springa, jag har anmält mig till två lopp nu i år, inga marathon distanser men det kommer ändå vara en utmaning för mig. Förut förstod jag inte riktigt vitsen med att springa lopp osv, jag tränade mest för att det var roligt och tillfredsställande.
Det är det fortfarande men jag kände för ett tag sen att jag bara tränade på rutin, inget speciellt hände och jag började fundera över vad jag egentligen vill med min träning. Det är alltid viktigt att ha ett mål att sträva efter. Det håller motivationen uppe och en strävan mot något nytt och spännande.
När jag blev instruktör blev det plötsligt viktigare att mina deltagare mådde bra och hade en grym upplevelse på mitt pass än för mig. Självklart är det viktigt att jag också är nöjd med min insats och prestation, att jag är väl påläst och kan mitt pass ordentligt. Men deltagarna kommer i första hand och de är ett levande kvitto på om du är duktig som instruktör eller inte. Om du lyckas förmedla en speciell känsla som får de att komma tillbaka, då känns det verkligen som mödan värt.
Hur jobbigt eller svettigt det än varit på klassen, ska de ändå gå därifrån och känna att de gjort riktigt bra ifrån sig och att de är stolta över sig själva. För mig är det viktigt. Sen att jag får en kick och ett riktigt endorfinpåslag under tiden jag håller klassen är bara en bonus.
Om jag återgår till min egen träning så går det självklart upp och ner, ibland har man sovit dåligt och är trött i kroppen och känner sig som en säck potatis för att ibland känna att man är pigg och lätt som en fågel. Saken är den att man tränar ändå, för det sitter så djupt rotat och jag vet hur bra jag mår när jag väl sätter igång och sen när jag är klar.
Jag är dessutom glad över att jag aldrig fastnat helt för bara en träningsform utan jag varierar mig väldigt mycket och det är nog också en bidragande orsak till att jag inte slutat med träningen, som många väljer att göra när det börjar kännas lite trögt.
Jag har äntligen fått tid att lägga på styrketräningen igen, den har blivit lite lågprioriterad eftersom jag lagt mycket fokus på både spinning och afro. Jag har på riktigt längtat till att få komma in i gymmet och lyfta vikter, känna hur det bränner ordentligt i musklerna, underbar känsla!
Sedan ser jag fram emot att få börja springa ute. Eftersom jag fortfarande är lite ny i mitt område ska jag leta upp en bra slinga och försöka springa i skogen här i närheten.
Träning för mig är en livsstil, jag vet inte hur jag skulle må om den inte var en del av mig och mitt liv. Det är så mycket mer än svett och omformning av kroppen, det är ren lycka och glädje, en känsla och upplevelse jag aldrig vill vara utan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar